Ida



36 år.
Idag har min mamma levt utan hennes pappa i 36 år, jag kan inte fatta det själv. Hur vilsen skulle man inte vara utan föräldrar? Kan inte tänka mig själv den dagen jag har levt utan min pappa i 36 år.

Jag fick aldrig träffa min morfar. Har aldrig pratat med han. Aldrig sett han. Aldrig vetat om att han har existerat. För när han levde, så gjorde inte jag det. Jag var ingenting då. Bara luft, om ens det? Jag önskar att jag hade fått chansen att träffa honom. Att få prata med han och se på han. Jag vet inte ens hur han ser ut. Och det skäms jag för. Jag kunde ju iallafall ha letat på ett foto?

Jag hatar sånt här. Jag hatar att folk måste dö. Måste bara försvinna och sen inte finnas mer. Varför är livet värt att leva om man sen bara ska försvinna? jag förstår mig inte på döden. förstår mig inte på varför människor måste dö. kan inte tänka mig själv hur det blir den dagen jag dör. blir det bara svart? och sen händer inget mer? förstår inte.

Ibland undrar jag om mormor tänker på dig, om hon brukar tänka på dig innan hon somnar, om hon brukar gråta för att hon saknar dig. Men hur ska jag veta? För mig känns det som det skulle vara omöjligt att ens kunna glömma en man som man varit gift med, som sedan dött. Som har lämnat en ensam här på jorden. Hur hanterar man det? Skulle inte stå ut. Jag undrar hur vad min mormor gör den här dagen, vad hon tänker på och vad hon gör för att inte bryta ihop.

Jag kan inte förstå att min mamma förlorade sin pappa när hon bara var 5 år gammal, när man inte ens gick i skolan. När man var så liten så man inte ens visste vad döden var. Vart man tog vägen och varför man dog. Jag skulle inte kunna mista min pappa ens idag, jag vill leva med mina föräldrar många år till. Kan inte tänka mig den dagen någon av dom försvinner, jag vill inte tänka så. För då kommer tårarna.

Idag så skänker jag tankarna till min morfar, min morfar som jag aldrig träffat, men som jag kan lova var en bra morfar. En morfar som jag saknar även fast jag aldrig sett dig, aldrig pratat med dig eller aldrig kramat dig.
Idag Morfar, så har du varit borta i 36 år, 36 år i himlen, jag hoppas du hälsar på både mamma och mormor flera gånger i veckan, ser till så att inget hemskt händer dom. Jag hoppas att jag får träffa dig när jag kommer dit du är. Hoppas på att få prata med dig, för jag saknar dig. Även om jag aldrig har träffat dig.

Min alldeles egna morfar.

Ida

 Så sluta kolla på mig med den där blicken som får mig att smälta, sluta bara sitt där och kolla. Gör något. Gå därifrån. Säg att jag är äcklig. Gör vad som helst. Ge mig ett tecken. Ge mig ett tecken på att jag antingen ska ge upp eller kämpa mer.

Ida

3 saker jag verkligen hatar!

¤ SPINDLAR! - äckligaste jävla djuret på hela jorden! Jag skojar inte. Tål dom inte.

¤ Falska människor som snackar skit bakom folks ryggar. - va finns det mer att säga? Tål inte dom heller. Hehe.

¤ Folk som tror att personer är den dom är första gången man ser dom. - krånligt, i know. Men om vi säger såhär, nu när jag började i ny klass, så var jag jävligt blyg, (är alltid det när jag träffar nya personer), så jag pratar inte så mycket och så, har svårt att ta kontakt. Så kanske ingen vill ta kontakt med mig för dom tror att jag är sådär blyg jämt. Men för er som tror det, så nej det är jag inte. Jag är egentligen inte blyg alls om man lär känna mig. När jag lär känna en person så kan jag vara mig själv, men inte innan jag vet att jag kan lita på den och inte innan jag vet ifall den tänker sticka på en gång eller inte. Så jag är inte blyg. Och ta inte en person för det den är första gången ni ser den. Eller ännu värre, vad ni hör från andra att den är.

Bara för att jag inte hade något annat att göra, tänkte ni borde få veta ;-)
Nu ska jag sova!

Ida

Hur kan man någonsin glömma någon man älskar mer än själva världen? Hur kan man någonsin gå vidare från någon man älskar så mycket? Inse, att det går inte. Det går inte att glömma eller gå vidare från någon man älskar mer än sig själv, mer än alla andra, kanske till och med älskar mer än vad man älskar att vara på den här jorden.

Det går inte att glömma den där personen du tänker på varje dag, varje morgon precis när du vaknat och varje kväll innan du somnar. Du måste själv inse att det inte ens är värt att försöka. Det är ingen idé att varje dag gråta för att du älskar och saknar den personen så mycket. För du kommer få gråta tills du dör. Du kommer aldrig glömma den du idag tänker på varje dag, och du kommer aldrig att kunna gå vidare från den du älskar mer än världen.

Det går inte att sluta gråta när du vet att den du älskar aldrig kommer att komma tillbaka.
Det är bara att inse, den dagen du blir kär och den dagen du hittar någon som du älskar mer än världen så kanske du kan begripa varför jag varje dag gråter. Varför jag aldrig kommer att bli hel igen.


Ida

Så jävla trött på att vi hela tiden ska jämföra oss med varandra.
Så less på att se andra tjejer se ner på sig själva för att dom inte är lika snygg som du.
För att du trivs med dig själv. Men inte dom.
Alla är speciella. Dom som inte är det dom är bara som alla andra.
Istället för att jämföra oss med varandra kanske vi ska tänka på att alla inte har samma bakrund.
Inte samma föräldrar. Inte samma vänner. Inte samma utseénde.
Men vi är alla lika söta. Fina. Och vackra.
Alla är speciella. Alla har något speciellt.
Så om du inte klarar av att vara likadan som alla andra.
Kanske du ska fundera på att lära dig handskas med världen vi lever i.
För ingen kommer någonsin må bra utav att du är finare än någon annan.

Du är fin som du är. Du är speciell.
Bara var dig själv så ordnar det sig.
Ingen ska någonsin få tycka att hon är snyggare än dig.
Du är vackrare än hon.


Jag kanske inte är den snyggaste, finaste eller vackraste osminkad.
Men när jag är det så är jag iallafall mig själv.
Det är den jag vill att du ska se.
Inte den där jävla sminkdockan som bara ska finnas för att visa hur fin hon är.
Jag är vacker som jag är. Det kan ingen annan ändra på.
Du är vacker som du är. Det spelar ingen roll vad andra säger.
Lär dig handskas med dig själv och tycka om dig själv.

RSS 2.0