Som ni sätt vi har vi gjort egna bloggar och det känns så bra!! ida har ju länkat sin blogg så tänkte att ni kanake vill veta vart jag hamnat någon stans! min blogg heter : http://fridanordness.blogg.se/.

Från och med nu slutar jag/(vi) blogga här. Ni hittar oss på våra egna bloggar istället. Tror det blir bättre.

http://idaleander.blogg.se
läs :)

jag orkar inte. nej jag orkar verkligen inte med det här men blogg"livet" tror verkligen inte det är min grej! Skriver bara en massa skit, ingen läser det jag skriver det här suger verkligen. Men jag behöver ett ställe där jag kan skriva men det här funkar verkligen inte. Den ända som skiver är min vän Ida och som håller bloggen vid liv! Vad ska jag göra, för snart skiter jag i allt för igen bryr sig.

Börjar med en ny kategori.



Kommer innehålla allt från grymt snygga killar till små söta hundar osv.

Ge mig? jag gör allt!

Idag ska jag tröstäta så mycket att jag inte ens kan gå på mina egna ben, ska rulla fram efter den här kvällen. Kan behöva lite uppmuntran med godis, chips och cola. Låter super, och så kommer min kväll se ut, antagligen med idol och senare en film! Tänker också somna med filmen på och godiset i handen. Asbra fredag kväll!
Nu ska jag tycka synd om mig själv igen, pga ett antal många anledningar.

Så ja, jag hör väl inte av mig nå mer. hejdå


jag önskar att få mitt liv tillbaka. jag önskar att få mig själv tillbaka.
Gör om mig till bebis, gör om mig till den dagen på bilden, för jag kan lova dig att den dagen var så sjukt mycket bättre än vad dom här dagarna är. Du och jag. Till och med där? när vi va så sjukt små. så varför inte nu?

36 år. Idag har min mamma levt utan hennes pappa i 36 år, jag kan inte fatta det själv. Hur vilsen skulle man inte vara utan föräldrar? Kan inte tänka mig själv den dagen jag har levt utan min pappa i 36 år.

Jag fick aldrig träffa min morfar. Har aldrig pratat med han. Aldrig sett han. Aldrig vetat om att han har existerat. För när han levde, så gjorde inte jag det. Jag var ingenting då. Bara luft, om ens det? Jag önskar att jag hade fått chansen att träffa honom. Att få prata med han och se på han. Jag vet inte ens hur han ser ut. Och det skäms jag för. Jag kunde ju iallafall ha letat på ett foto?

Jag hatar sånt här. Jag hatar att folk måste dö. Måste bara försvinna och sen inte finnas mer. Varför är livet värt att leva om man sen bara ska försvinna? jag förstår mig inte på döden. förstår mig inte på varför människor måste dö. kan inte tänka mig själv hur det blir den dagen jag dör. blir det bara svart? och sen händer inget mer? förstår inte.

Ibland undrar jag om mormor tänker på dig, om hon brukar tänka på dig innan hon somnar, om hon brukar gråta för att hon saknar dig. Men hur ska jag veta? För mig känns det som det skulle vara omöjligt att ens kunna glömma en man som man varit gift med, som sedan dött. Som har lämnat en ensam här på jorden. Hur hanterar man det? Skulle inte stå ut. Jag undrar hur vad min mormor gör den här dagen, vad hon tänker på och vad hon gör för att inte bryta ihop.

Jag kan inte förstå att min mamma förlorade sin pappa när hon bara var 5 år gammal, när man inte ens gick i skolan. När man var så liten så man inte ens visste vad döden var. Vart man tog vägen och varför man dog. Jag skulle inte kunna mista min pappa ens idag, jag vill leva med mina föräldrar många år till. Kan inte tänka mig den dagen någon av dom försvinner, jag vill inte tänka så. För då kommer tårarna.

Idag så skänker jag tankarna till min morfar, min morfar som jag aldrig träffat, men som jag kan lova var en bra morfar. En morfar som jag saknar även fast jag aldrig sett dig, aldrig pratat med dig eller aldrig kramat dig.
Idag Morfar, så har du varit borta i 36 år, 36 år i himlen, jag hoppas du hälsar på både mamma och mormor flera gånger i veckan, ser till så att inget hemskt händer dom. Jag hoppas att jag får träffa dig när jag kommer dit du är. Hoppas på att få prata med dig, för jag saknar dig. Även om jag aldrig har träffat dig.

Min alldeles egna morfar.

Vafan är felet på mitt huvud? Nu har jag haft extrem huvudvärk i snart tre dagar, vad är problemet? hm, mat? maybe.

---

Fick bli skolan idag, huvudet var bra imorse men nu är det lika dåligt igen, åh dö. Sitter vid nån liten "datasal" i skolan och gör ingenting. Är allmänt sur på datorn jag har pga att den inte vill in på den sidan vi ska göra matteläxan på och den är till idag, så ja det var ju ganska kört då. Matte klockan 2 sen slutar vi. Ska till stan när vi slutat och lämna in min mobil, så får väl va utan den i ungefär 3 veckor eftersom telia inte precis är kända för att va snabba på sånt.

Ska kanske sluta tråka ut er med min tråkiga texter, menmen!

Kyler ner hjärnan med en b&j och läser min bok. 21:00 blir det Greys anatomy, kika på de!! Imorgon blir det äntligen skola, klarar inte av å va hemma, hur tråkigt som helst, så får jag ju träffa min underbara klass också. ha de bra!

 Så sluta kolla på mig med den där blicken som får mig att smälta, sluta bara sitt där och kolla. Gör något. Gå därifrån. Säg att jag är äcklig. Gör vad som helst. Ge mig ett tecken. Ge mig ett tecken på att jag antingen ska ge upp eller kämpa mer.