Har för en stund kommit hem från mormor. Tagit farväl av min älskade viktor, och sett han för sista gången.
Visst är det sorgligt när någon dör? Och jag kan säga det att det är lika hemskt att ett djur dör som när en människa dör. Jag lovar, för er som tänker "varför så mycket liv om ett litet djur?" men djuren betyder så grymt mycket dom också. Våran hund Molly betyder faktiskt så grymt mycket för mig!

Jag kom in där i garaget och ser dig ligga helst stilla i en låda. Klappade dig en gång, har aldrig klappat ett djur som inte har något liv kvar (kallar det för så för "död" låter så respektlöst..) Och du var alldeles kall och jätte stel. Kände på ditt öra och det gick inte ens att röra nästan för att du var så stel.. usch jag gillar inte sånt här!
Nu är han begraven, och sen veta att du ska ligga där nere i jorden helt ensam i en låda, i kall jord och ruttna bort gör ju att tårarna fortsätter att rulla nerför kinderna.. Gud va jag kommer sakna dig min gamla gubbe!♥


Jag älskar dig.♥