Måste verkligen skriva av mig. För en gångs skull så gör jag det här. På våran blogg inför er alla våra läsare. Så ni kanske får ett litet "hum" om hur jag är som person. Har annars 2 andra bloggar som jag skriver av mig på..

Det jobbigaste med min Personlighet är nog när det händer något. När det händer mig något. Alltså något dåligt.
T.ex om jag förlorar en vän, blir dissad av en kille, blir sviken av någon eller något sånt. Kan vara vad som helst. Något hemskt iallafall.

Jag glömmer aldrig något efter ungefär 1 vecka, som vissa kan göra ibland.
Det tar mig kanske minst 1-2 månader att glömma, och kan ta upp till flera år också..
Beror helt på vad det är. Vilket kan blir riktigt jobbigt för mina vänner, som försöker hjälpa mig.
Jag kan aldrig intala mig själv att någonting blir bra. Aldrig.
Det blir oftast ganska jobbigt för mina vänner att försöka hjälpa mig då jag aldrig tar emot komplimanger eller somsagt när någon säger att det kommer bli bra. För jag vet att det inte blir bra. Vill inte att folk ljuger.
Visst blir det bra efter ett tag. Men för mig tar det tid. En jävla tid.

Och det är just på såna här kvällar som allt kommer upp igen, allt förflutna kommer upp i mina minnen igen och jag tänker t.ex "åh jag vill ha det som de va då..", "jag vill ha han igen". Tänker på saker som är helt omöjliga att få uppleva igen. Drömmer om saker som jag tror är sanna med när jag vaknar sig visar sig bara vara en vacker dröm som jag vill ska bli verklighet. Det läskiga är att jag drömmer om samma person varje natt.

Vissa bilder får mig att vilja ha vår vänskap tillbaka. Även om jag har det bra nu. Så vill jag ha det som förut. Varför ska allt skita sig? Och varför är jag sån här?

Jag hatar mig själv för att aldrig kunna smälta saker som händer. Jag hatar att jag aldrig kan intala mig själv att saker kommer att bli bra.. När ska detta försvinna?




Låten betyder rätt mycket.
Iallafall början och refrängen..